Recension - Skiva
När vintern har slutit sitt isande grepp om oss och man precis som alla andra år desperat frågar sig varför man bor i Sverige. Landet som för tillfället verkar vara polarzonens mittpunkt. Det är då man som bäst behöver hoppfulla tankar om sommaren. Mentala bilder av gröna ängar, kärleksfullt tumlande längs sandstränder och mängder av öl man kan dricka var som helst utan att behöva gå flera mil i iskyla för att hitta en lämplig förfest. Sådana tankar väcker
Maximo Park. Britternas uppstudsiga popmusik träffar precis rätt.
Jag sätter inte på
Bring Me The Fucking Riot…Man när jag vill koppla bort vintern. Jag sätter på Maximo Park. Trots att de två grupperna egentligen spelar i samma genre. Men ”A certain trigger” är en platta som sprudlar, som förmedlar glädje och som i sitt tokiga svängande ändå lyckas hålla en seriös ton. Det är svårt att förklara, det här är helt klart ett splittrat album. Väldigt splittrat. Gruppen tittar framåt, glor i backspegeln och tycks göra precis vad som faller dem in. Ändå får de ihop det till en imponerande helhet. I popiga nummer som
Apply some pressure och
I want you to stay är det helt formidabelt bra.
De få bitar som påminner om
Morrissey och hans
The Smiths hoppar jag över i aversion. Skamfläckar som sannerligen inte hör hemma här. Men jag lyser upp ordentligt när bandet visar en intensiv svärta i mästerliga
Acrobat. En låt som förvisso är mer vinter än sommar, men som behövs som motvikt på plattan. Att den följs upp av popexplosionen
Kiss you better är precis rätt.
Maximo Park är glada och spralliga utan att bli glättiga, har ett allvar utan att bli stela och tråkiga och blandar och ger utan att bli krystade. Med ”A certain trigger” kan man få sommar precis när man vill.

Relaterat
Årets bästa skivor 2005
Maximo Park (2014-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer