Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lars Winnerbäck
Hosianna, 2013
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-09-18
Hemsida: www.winnerback.se

Nytt album med Lars Winnerbäck. Det kommer ofrånkomligt med skyhöga förväntningar. Förväntningar som det nog egentligen är omöjligt att leva upp till.

Vi skriver 2013. Vi skriver ”Hosianna”. Lägstanivån är givetvis väldigt hög.

Men samtidigt brottas jag med känslan av att den timide östgöten i alltför stor utsträckning upprepar sig själv. Om än i dystrare skrud.

Det är ju några plattor nu som har gått i det mörkas tecken. Där gråskalan varit smärtsamt påtaglig även om den pendlat mellan grått och becksvart. ”Hosianna” är inget undantag. Det är dystert, om än inte hopplöst. Men mer än i själva arrangemangen hittar jag inte mycket som är nytt. Lars Winnerbäck repriserar sig. Det är känslan i så väl text som musik.

Samtidigt ska man vara väl medveten om att det är svårt att komma med ett utlåtande om den här typen av album så här tidigt. Singeln Utkast till ett brev visade sig vara en riktig växare och det är möjligt att det finns flera sådana spår på den här plattan. Initialt är det emellertid bara Thåström-samarbetet Gå med mig vart jag går (mer för att Thåström är med än för att det är någon fantastisk låt) och underbart vackra Skolklockan som verkligen sticker ut. Den senare gör det dock med excellens.

Vi skriver 2013. Vi skriver ”Hosianna”. Vi skriver skyhöga förväntningar som inte infrias, men konstaterar samtidigt att det är ett bra album. Att Winnerbäck trots upprepningar klär ganska bra i sin gråmelerade kostym och med sin vemodiga uppsyn.