Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Korn
Life is peachy, 1996
Skivbolag: Immortal Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.korn.com

Ambition är ett ord som för det mesta är positivt laddat, speciellt när man talar om band. På Korns andra alster är dock ambitionen lite överdriven och det gör att hela plattan havererar.

Bandet har velat göra låtar som ingen annan gjort tidigare och därför lekt väldigt mycket med ljudbilden. Många av låtarna blir sönderhackade och ganska ointressanta. Dessutom låter en hel bunt med spår precis likadant och det är inte heller en ingrediens som uppskattas av en kräsen lyssnare som jag. Det är bara ett fåtal spår som kommer i närheten av den klass som deras debutalbum höll. Visserligen sattes ribban väldigt högt med debuten och det kanske är orättvist att jämföra men det här är inte ens i närheten av att vara så bra som "Korn" var.

Jag kanske låter lite väl negativ, det är i så fall inte meningen. Trots att det här inte är någon av de bästa plattor Korn spottat ur sig är det långtifrån dåligt. Inledande Twist är helt underbar och såväl Good God som A.D.I.D.A.S är klockrena metalhits. Bandet har gjort det omöjliga och blivit ännu argare än vad de var på debuten och Jonathan Davis djurvrål är en fröjd för örat. När han blir som mest förbannad är det knappt att man vågar fortsätta att lyssna.

Hip-hopinfluerade Wicked är ett kul grepp och utgör en skön kontrast i förhållande till de övriga dånande spåren. På den låten gästar bland annat Chino Moreno från Deftones och förädlar partystämningen något. Men som jag nämnde i inledningen är det alldeles för många låtar som är enkelspåriga och tämligen ointressanta. Första plattan bjöd på något nytt och fräscht i en läcker förpackning - jovisst, omslaget på den här plattan är också häftigt - och nu på senare dagar har melodierna lyfts fram lite extra. Jag ser "Life is peachy" som ett steg i utvecklingen och en ganska logisk fortsättning på "Korn". Man kan ju inte vara bäst jämt!