Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Petter Seander
Til Death Do Us Apart, 2011
Skivbolag: Attaboy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-08-31
Hemsida: www.petterseander.com

Jo visst, de finns fortfarande där. De där gitarrdrivet spattiga indiepoplåtarna som gör att man kan himla med ögonen och säga saker som ”jaha, det är den där snubben från Kristian Anttilas kompband” eller ”äpplet faller inte långt från Anttila-trädet”. Lyssna bara på öppnaren Ivas's song eller singeln When something dies och ni har faktumet pissat i snö. Petter Seander är färgad av sin omgivning under många år och kan det där lite stereotypa popsoundet i sömnen.

Men på andra soloutflykten ”Til Death Do Us Apart” är det, som titeln tydligt hintar om, något annat som står i större fokus. Det tackar jag för. När Seander väl skakat loss rumpan och mättat sina traditionella fans med det förväntade går han nämligen betydligt mer på djupet.

I ett ganska naket format och med mycket påträngande stämning ger han sig i kasst med texter om döden och rör sig i ett musikaliskt landskap som är dystert och återhållsamt, men ändå inte becksvart. Det är lite americana och en del lo-fi-pop, amerikansk-inspirerat skulle sångaren själv förmodligen vilja kalla det.

Jag kan tycka att sånginsatsen bitvis är lite forcerad och snarare sökt och konstlad än känslosamt uppriktigt, men det kan kort och gott vara en vanesak. Det är inte så här vi brukar höra den här mannen helt enkelt. Musikaliskt är den nytillkomna svärtan och det reflekterande uttrycket dock väldigt klädsamt.

Ett steg i rätt riktning.