Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

All Time Low
Nothing Personal, 2009
Skivbolag: Hopeless Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-10-09
Hemsida: www.alltimelow.com

”Nothing Personal”, jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Den här skivan är så opersonlig som musik bara kan vara. Genomtänkt kommersiell poppunk utan vare sig själ eller hjärta. Slugt kalkylerad på ett sätt som allt för mycket musik i mediebruset är idag tyvärr.

Det går inte att anmärka på musikantskapet, det går inte att anmärka på produktionen som naturligtvis är följsamt polerad och här finns några refränger som säkerligen lätt fastnar hos människor med svagheter för lättlyssnat gullegull. Men All Time Low säger mig ingenting. De förmedlar inga som helst känslor och det får den här musiken att falla helt platt.

Faktum är att All Time Low får ett gäng som Simple Plan att framstå som ofantligt djupa och integritetsfulla. Som rödvinspoeter kontra tramsiga barnungar. Det kan låta som en överdrift, men gör själva en jämförelse och ni kommer att förstå precis vad jag menar. Allting på ”Nothing Personal” är alldeles för perfekt. Det finns inga skavanker, allting är lagt till rätta så att ingen ska kunna falla ur ramen för lyssnargruppen. Det måste ha krävts många långa månader av inlyssning av popunkens krönta hänförare för att hitta fram till den här perfekt formlösa musiken.

Att All Time Low började som ett coverband med Green Day och Blink 182 på repertoaren, att de turnerat framgångsrikt med Fall Out Boy och skaffat sig en headlinerplats på Warped Tour förvånar mig inte det minsta. Suck.