Joyzine

[stäng]

Krönika

Kapten Fantastisk – det är jag det

Det är inte alltid det är så himla glamoröst. Mitt senaste fynd gjorde på jag Stadium. När jag tänker efter har jag nog fyndat där minst två gånger det senaste året. Jag har även gjort upptäckter på Lindex, plockat upp något i en galleria i Norrköping och självklart spontanfyndat på toaletten på jobbet. Jag skulle vilja kalla det hela för offentlig musikalisering. Eller kanske offentlig musialisering, offentlig musik-injicering? Överallt där det finns tillgång till musik finns det sätt att ta reda på vad det är för något. Omedelbart. Ett ord: ”Shazam”

Är man gammal i gemet kanske man känner till seriefiguren Billy Watson, eller åtminstone hans betydligt mer upppiffade form Captain Marvel - stor snubbe i röda tights, gul blixt på magen, vit cape och prydlig kortklippt gubbfrisyr? Ringer inga klockor? Nåväl. Kodordet, bokstavligen, att transformeras från alldagliga Billy till supertuffa Captain Marvel är just ”Shazam”.

Nu är det knappast så att jag förvandlas till Kapten Fantastisk där jag stryker omkring längs med väggarna på Lindex eller rullar upp för trapporna i en galleria i Norrköping, istället handlar det hela förstås om den uppfinningsrika appen Shazam – programmet som låter dig identifiera för dig okända låtar i din omgivning direkt i mobilen. En grym låt spelas på radion, eller via vad som helst, du trycker på ”Shazam” och förhoppningsvis har du all information, inklusive länk till Spottan, i din telefon inom loppet av ett par sekunder.

Egentligen är det så att man vill skratta. För snart tio år sedan låg jag på en madrass på golvet i en studentbostad i Göteborg och luslyssnade på obskyra demoband på nätet: alltid på jakt efter ”det senaste nya”. Desto mindre och mer okänt desto bättre. Kunde jag namedroppa minst fem akter som ingen hört talas om, och gärna fem nya varje vecka, var jag cool. Stentuff. Nu för tiden nöjer jag mig med att höra en skön låt på radion på Stadium, eller på toaletten på jobbet (som har inbyggd radio som går igång när man låser dörren) shazama den, för att sedan kunna känna mig cool. Och stentuff.

Givetvis betyder det ju att jag är tidlös och hopplöst ohipp, givet den referensram jag själv hade för tio år sedan, spelas låten på radion utan att jag redan upptäckt den är låten alldeles för populär för att jag ska kunna tycka om den. Tur att jag har kastat av mig den ohippa manteln sedan ett par år tillbaka, annars hade jag knappt kunna hitta någon ny musik alls. Nu för tiden räcker det med att jag tar mig ner till det årliga besöket på Way Out West för att jag ska fylla min hipsterkvot.

Det är rätt fräckt alltså, hur tekniken utvecklas och vårt musiklyssnade likaså. Ständigt uppkopplade, ständigt närvarande och framför ständigt utdelande.

Apropå ett ständigt utdelande, pass på: här kommer mina topp tre senaste Shazams:

: We Have Band – Where Are Your People?

: The Asteroids Galaxy Tour – The Golden Age

: Austra – Lose It

Vi ses på ett Lindex nära dig.