Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Phanatos
Opus 2, 2007
Skivbolag: Phanatos Productions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-12-17
Hemsida: www.phanatos.com

En sak begriper jag inte. Varför nyttjar den i övrigt oerhört begåvade ljudmakaren Phanatos så gott som samma trumrytm i stycke efter stycke? Det kan inte vara något annat än en omöjlighet att han gör det omedvetet. Övriga ”Opus 2” visar nämligen upp ett så exemplariskt musikaliskt hantverk att en sådan stor groda aldrig hade kunnat släppas igenom. En så stor grej missar man inte om man är en så här duktig kompositör.

Jag lär få leva med dessa bryderier. Inte för att det gör musiken på ”Opus 2” direkt sämre, men det stör mig att samma rytm cirkulerar på plattan. Den är dock som klippt och skuren för detta melodramatiska skådespel. Att Phanatos tidigare anlitats för att skriva filmmusik och introspår till hårdrocksskivor förvånar mig inte det minsta.

”Opus 2” är ett storslaget drama. Med egentligen ganska små medel målar Phanatos krypande stämningar och en spännande historia. Baserat på slött lunkande trummor kretsar sedan det mesta kring ett finstämt piano som klinkar sig fram genom mörka dalgångar. Olycksbådande stråkar hjälper till att skapa en oerhört filmisk känsla över hela skivan.

I vissa spår sjunger en tjej vid namn Karin Ljungberg, i andra mässar Phanatos själv, men till största delen är ”Opus 2” en instrumental upplevelse. Jag skulle kunna börja rapa noisebeteckningar om neoklassicism och ambient mörker, men Phanatos uppfyller aldrig riktigt sådana kriterier. Hans musik är alldeles för filmisk och de vackra melodistyckena på ”Opus 2” talar på något sätt för sig själva. Om han bara hade varierat sin rytm en aning mer…