Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Phanatos
Meror Meus, 2010
Skivbolag: Phanatos Productions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-14
Hemsida: www.phanatos.com

Jag har högt ställda förväntningar. Efter att två gånger om ha talat i filmiska termer och hyllat Phanatos är det kanske inte så konstigt. Men någon tredje gång blir det inte, för med ”Meror Meus” faller Linköpingsbon Fredrik Anderssons alter ego platt och når inte alls upp till de förväntningar hans tidigare ansträngningar skapat.

Infallsvinkeln är densamma. Phanatos gör dramatisk musik som ska väcka känslor och skapa bilder, han jobbar intensivt med sitt piano och försöker skapa stämningar omkring det. Stämningen ska vara förtätad, så är det bara. Men här har han valt att låta de tidigare så hypnotiska trummorna försvinna nästan helt och med ens blir allt betydligt mer lågmält och inte alls lika vackert.

Några av passagerna han klinkar fram på sitt instrument är förvisso vackra, men det känns lite platt. Musiken griper inte tag på samma sätt som den gjort på de två tidigare inspelningarna jag kommit i kontakt med. När det blåses i flöjt framkallas inte känslan av dimhöljda berg och täta djungler utan snarare bilden av menlösa indianska grupper som kryllar över Göteborg och listigt försöker sälja samma skiva med olika omslag till helgshoppande göteborgare. Det säger kanske det mesta om hur långt ifrån målet Phanatos är den här gången.

Alla har förstås rätten att misslyckas och fundamenten till Phanatos musik är det fortfarande ingen fel på, men ”Meror Meus” blir ett verk som jag nu kommer ställa åt sidan. Jag håller mig till ”Opus 2” och ”Last four words” i väntan på mastodontverket ”La oscuridad del amanecer”.