Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nikola Sarcevic
Nikola & Fattiglapparna, 2010
Skivbolag: Stalemate Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-05
Hemsida: www.nikolasarcevic.com

När Nikola Sarcevic tog en paus från Millencolin för att släppa sitt andra soloalbum ”Roll roll and flee” för ett gäng år sedan öppnades en kreativ ventil utan dess like. Medan skatepunk-orkestern vid den tiden började kännas lite trött och upprepande var soloskivan en vital uppvisning i riktigt stark popmusik med tydliga bluesinslag. Jag plockar gärna fram och lyssnar på den skivan än idag och tycker att det är en av de mest glädjande skivorna inom sin genre.

Men den där plattan gav nog tyvärr mersmak för Sarcevic. En mersmak och längtan efter att utforska fler områden, fler genres och ta ännu längre kliv bort från sin huvudorkester. Den här gången är det ett simpelt singer/songwriter-koncept med texter på svenska som gäller.

Det enda som egentligen håller samma klass som vare sig senaste soloplattan eller Millencolins alster är sången. Nikola Sarcevic har en egen och grymt tilltalande sångröst och den blir naturligtvis inte sämre för att han ger sig på en skiva som känns helt onödig. Svensksjungande trubadurer har vi redan alldeles för många av och en Sarcevic som lovsjunger sin hemstad gör knappast till eller från. Hela upplägget känns mest oengagerande.

Dessutom är det tyvärr så att låtmaterialet inte är särskilt upplyftande. Det finns en och annan melodi som krokar sig fast, men jämför man med senaste soloansträngningen är det här inte i närheten av att beröra på samma sätt. Det är på sin höjd mediokert och vi som lyssnare kan inte annat än sörja att en stor sångare ville utvecklas lite för mycket.