Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gamma Ray
To the metal, 2010
Skivbolag: Ear Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-02-06
Hemsida: www.gammaray.org

Power metal har egentligen aldrig riktigt varit min bag. Det är lite för käckt, uppblåst och tramsigt för att jag ska finna det riktigt bekvämt. Därför är det lite lustigt att jag alltid haft en soft spot för just Gamma Ray. Så mycket mer klämmigt power metal-kletigt blir det ju knappast än när Kai Hansen och hans tyska läderpolare kör igång.

Förmodligen beror det på att jag gärna trallade i folkölsfryntlig kör till hits som Rebellion in Dreamland och Valley of the Kings när jag var ung och dum. Sådant sätter tveklöst sina spår och jag blir fortfarande smått intresserad varje gång det kommer ett nytt vax med Gamma Ray-loggan på omslaget.

Särskilt imponerad har jag däremot inte blivit på bra många år och klyschigt döpta ”To the metal” är naturligtvis inget undantag. Kai Hansen och grabbarna har svetsat ihop ett godkänt verk, inget snack om den saken, men något nytt mästerverk är det knappast tal om. Men vem hade förväntat sig det efter 21 år och 10 album? Knappast jag i alla fall.

Det är dock glädjande att den forne Helloween-musikanten fortfarande har ess att dra fram ur sina lederhosen. Inledande Empathy kan mycket väl vara det tyngsta gruppen någonsin presterat. Riffen träffar som släggslag mot pannbenet och allt vad klämmiga sliskrefränger heter läggs åt sidan. Ändå känns det otvetydigt som en melodi med Gamma Rays tydliga signum. Jag hade gärna sett att tyskarna vågat plöja vidare längs den vägen och utmana sitt uttryck en aning, men givetvis dröjer det inte länge innan de är tillbaka i gamla synder. Och då är det ett faktum att gruppen aldrig kommer skriva en ny Valley of the Kings.

Nej power metal är fortfarande inte min bag. Men jag kommer naturligtvis stå där med ett oklädsamt intresse även nästa gång Kai Hansen pockar på uppmärksamheten. Det verkar vara så det funkar.