Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Anna Hamilton
Black Keys, 2011
Skivbolag: Hamilton Music
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-04-05
Hemsida: www.annahamilton.me

När jag plockar upp den här skivan blir jag helt gråtmild. Vilken stilkänsla, vilken medvetenhet! ”Ett debutalbum som lämnar spår hos lyssnaren men inga spår i miljön”, så vackert framlagt! Anna Hamiltons skiva må vara den mest miljövänliga jag har hemma, men det är ju inte fodralets material som ska bedömas. Inte heller att det bara använts second hand-instrument vid inspelningen. Det är framför allt musiken som ska bedömas, må vara att jag genast vill sätta högsta betyg när omslagspappret är gjort av vallmofrön och kan planteras.

”Black Keys” heter 26-åriga Anna Hamiltons debut, en tio spår lång platta av lättillgänglig, ofta pianobaserad popmusik. Inledande One day är för skivan ganska typisk, en upptempolåt som känns perfekt som öppning på en skiva av det här slaget. Hittig, ja rent av radiomässig med den starka refrängen. Det är lite som Marit Bergmans mest euforiska, tokglada låtar, men saknar samma djup som sångerskan från Rättvik ofta har.

I Stone heart blir det lite mer av den varan vilket känns skönt efter de två inledande spåren. Musiken är dock fortfarande upptempo och glad men Anna Hamiltons röst, en mycket behaglig sådan, betonar att hon vill berätta något mer allvarsamt. Det är de lugnare spåren, särskilt skivans höjdpunkt Socialize, som är de starkaste. På motsvarande sätt ter sig Chessmate som en solkar P3-hit där lyssnaren kanske varken blir klokare eller dummare men i alla fall nynnar med i princip på direkten. Inte samma eftertänksamhet med andra ord. Texterna på skivan känns förhållandevis ärliga och några säger dessutom en del saker om vårt samhälle. Saker som den starka viljan att passa in är jag säker på att många av oss känner ibland.

Sett över hela ”Black Keys” kan jag irritera på att det låter så radioanpassat, så tillrättalagt. Vissa spår skiner starkare och då fångar Anna Hamilton min uppriktiga uppmärksamhet, men majoriteten passerar mer eller mindre obemärkt förbi. Det är ett stort problem, att jag inte lyckas vara fokuserad hela tiden utan svävar iväg i helt andra tankar. Där den miljövänliga inramningen sprudlar av kreativitet, saknar musiken en del av den varan. Som vegetarian kan jag heller inte ge pluspoäng för receptet på musselsoppa som finns i konvolutet.