Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Anna Hamilton
Captured, 2010
Skivbolag: Hamilton Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-03-14
Hemsida: www.annahamilton.me

Anna Hamilton har en barnslig, men samtidigt väldigt integritetsfull röst. Det är både en fördel och en nackdel. Antingen gillar man det eller så gillar man det inte så att säga. Oavsett vilket är det i alla fall en garant för att hon ska sticka ut och skaffa sig uppmärksamhet.

Jag gillar det. Det är förståeligt att alla inte gör det, men den nasala barnslighet som finns i Annas annars väldigt tonsäkra och snygga röst tillför en extra dimension. Tänker ni Robyn och Miss Li fast på ett lite mer skruvat sätt kommer ni ganska nära. Kanske är Sara Rumar den allra bästa jämförelsen.

Med en så säregen röst är det naturligtvis också givet att musikformatet måste vara rätt. Anna har hittat sin genre i lågmäld och lätt elektronisk popmusik och det känns rätt. Det finns en nerv. I alla fall i de främsta bitarna där pop tillåts stå i centrum och Hamilton siktar som allra hårdast mot hithimlen. Umbrella (nej inte Rihanas hit som så gott som alla covrat) och Walk of shame är riktiga höjdpunkter.

Tyvärr blir Anna Hamilton lite väl teatralisk med jämna mellanrum och det klär henne inte alls. Om ett sådant uttryck nu klär någon. När det låter som hämtat från musikalscenen eller som en berättelse om Liza Minnelli kan inte ens en originell sångröst rädda festen. Då är det bara för mycket.

Det gör att de sex spåren på ”Captured” är en aning ojämna. Höga berg och djupa dalar som det så tjusigt brukar heta och över detta landskap seglar Anna Hamiltons vassa sångröst som en osalig ande.