Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lars Winnerbäck
Dans med svåra steg, 1996
Skivbolag: Elvira Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 1999-01-01
Hemsida: www.winnerback.net

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom" sjunger Lasse Winnerbäck och det är inte svårt att hålla med. Så fort grabben från Linköping tar upp sin gitarr infinner sig en stämning som det går att ta på.

Det här är Lasses egentliga debutalbum som släpptes 1996. Hans närmaste vänner lade ihop sina samlade förmögenheter och bildade handelsbolaget Elvira Records. De hyrde en studiotid och spelade in skivan. Studion var inte av den modernaste sorten men när de i lurarna de hade till förfogande lyssnade på materialet lät det riktigt bra. När Lars kom hem och skulle spela upp låtarna för sina nära och kära lät det dock på ett helt annat sätt. Ljudbilden var vidrig. Det var bara några dagar kvar tills det var dags att pressa skivan och viss panik infann sig. Lasse åkte i ilfart till en herre i Tranås som gjorde underverk med kassetten och idag går det inte ens att höra att det varit något fel på ljudet.

På senare tid har Lasse blivit spelad en hel del i radio och fått spela på stora scener på diverse festivaler, hans senaste album "Kom" (som för övrigt är ett alldeles utomordentligt album) har sålt riktigt bra och folk har börjat få upp ögonen för hans gamla skivor också. Det är helt rätt, för här finns det en guldgruva att rota i. På den här debuten är materialet inte alls lika rockigt som det är nuförtiden. Det vi bjuds på är snarare visor som då och då övergår i pop med lite jazzinfluenser och diverse andra små krumbukter. Det är en helgjuten samling melodier med Winnerbäcks karakteristiska röst som grädde på moset.

Kom änglar är en melodi som håller högsta klass och Försvarstal är en annan riktig pärla. Den förstnämnda är lugn och vacker medan den andra går i ett betydligt högre tempo och är riktigt trallvänlig. Bäst på skivan är dock Av ingens frö eller Julgröten eller...Som ni märker går det inte att plocka ut någon låt som är bättre än den andra. Det finns potential i samtliga låtar och det enda som hindrar mig från att dela ut en femma är Winnerbäcks orutin. Han avslutar vissa låtar lite väl abrupt och kunde ha smörat på med lite fler refränger här och där. Den saknade rutinen har han nu erövrat och följaktligen är han den fulländade soloartisten anno 2000.

"Den jävligaste stunden i livet var den när du gick" sjunger Lars och jag håller med honom igen. Sluta inte sjunga! Ge oss fler ödesmättade visor att med slutna ögon njuta av.