Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Mikael Wiehe
Trästockfestivalen
2009-07-17
Av: Johan Norström
Publicerad: 2009-07-24
Hemsida: www.mikaelwiehe.se

När Mikael Wiehe kommer på besök i Skellefteå kan man räkna med att det är dags att slå besökarrekord. Och nog är det så – Wiehe drar så mycket folk att det är svårt att se solskenet. Människor ur alla åldrar samlas för att lystra till progglegenden, på gott och ont. Delvis utvecklas lite av ett problem, när folk som kommit bara för att kunna säga att de sett Wiehe visar sitt uppenbara ointresse av att faktiskt se och lyssna på Wiehe och utnyttjar tiden genom att föra högljudda dialoger. Kombinerat med den löjligt låga ljudvolymen utvecklas jag till en riktigt gnällig gammal gubbe. Men det är ju inte Wiehes fel.

Den löjligt låga volymen, ja. Nu höll jag till så pass nära scenen att jag ändå kunde urskilja Wiehes absolut största styrka, mellansnacket. Däremot fick jag höra från folk som hamnat längre ifrån scenen att det var i stort sett omöjligt att höra ett enda ord. Synd för dem, för som sagt, Wiehes mellansnack är inte att leka med. Allvar blandas med komik på ett alldeles enastående sätt. Och när Wiehe, precis som T(I)NC dagen innan, ger fildelning en känga blir jag alldeles varm inombords. Tidigare nämnda diskussionsbenägna människor känner sig uppenbarligen träffade av hans ord och jag ler skadeglatt.

Musiken då? Inte heller där gör Wiehe mig besviken. Hans melodier är starka och trots att han är ensam på scen lyckas han med konststycket att skapa en episk stämning där det behövs. Allra bäst blir det i Valet, där jag bokstavligen talat får kalla kårar. Däremot inte sagt att konserten är perfekt. Wiehe är, i mina ögon, som bäst när han pratar/sjunger politik. Det är då han känns ärligast och mest bekväm. Under denna konsert blir det lite för lite politik och lite för mycket av allt annat, vilket är det enda som drar ner mitt betyg. Fast jag kan inte låta bli att undra huruvida en konsert helt i politikens tecken skulle gjort mig lyckligare, då skulle jag nog gnällt på bristen av ämnesdynamik.