Joyzine.se






Recension - Skiva

Rickard och Juvelerna
S/t, 2012
Skivbolag: A West Side Fabrication
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-10-25
Hemsida: myspace.com/rickardochjuvelerna

Jag har hört det här förut, från skärselden mellan Majorna och Masthugget, och kommer att höra det igen. Inte lika frekvent längre, men alltid med ett par års mellanrum dyker det upp. Ett band du direkt vet är sprunget ur den göteborgska pop-livmodern. Trots att den här plattan är producerad av Daniel ”Hurricane” Gilbert och innehåller direkta textreferenser, ska jag försöka bespara er en uppsjö av Håkan Hellström-liknelser.

Rickard och Juvelerna är för mig ett okänt band, det var trots allt ett tag sedan livet utspelades på skivaffärer, spelningar och klubbar på västkusten. Men redan vid första ackorden och gitarrslingan på Svårt att vänta, lätt att längta känns det som hemma, ett tidsdokument som berättar om en helg innan det att stadens politiker eldade upp 05-tillstånden framför unga människors ögon. Innerliga Stjärnorna och juvelerna, som ett tecken på den stora kärleken till Sveriges minsta stora stad. Den kan bara låta så i Göteborg. Så långt allt väl och det känns betydligt mer Autisterna och präglat av Gilbert själv än av Hellström.

Efter skivans första tredjedel försvinner dock nyhetens behag och mycket av musiken slätas ut. Och ju längre skivan fortlöper, desto närmare smyger den sig på – känslan av att ha hört allt förut, att musiken är en något uppdaterad version av något gammalt. Det är orättvist. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” är en av 2000-talets absolut viktigaste svenska popskivor, kanske den viktigaste. ”Rickard och Juvelerna” tangerar i för stor utsträckning artisten bakom klassikern för att det ska gå att INTE jämföra. Och när det gäller Primtal måste det väl vara avsiktligt?

Men det betyder inte att bandet inte har kvaliteter eller gör vackra, högst egna låtar som lägger sig nära hjärtat. Det är ställt utom all tvivel att medlemmarna kan, bryter igenom gör exempelvis andra halvan av Arizona som får mig att tänka på bombastiska Strip Music och för första gången hör ett riktigt mörker hos göteborgarna. Kanske måste Rickard och hans juveler göra så, tänka sig bort från långgator och spårvagnar. Långt längre bort.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner