[stäng]

Warvictims Dogs of war (7”), 2009 Skivbolag: D-takt & Råpunk Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2009-05-31 Hemsida: myspace.com/warvictims

---

Otto von Bismark citeras i konvolutet: ”Anyone who has ever looked into the glazed eyes of a soldier dying on the battlefield will think hard before starting a war”. Det är mycket tänkvärda ord. Men skulle Warvictims ha varit med och utkämpat ett krig hade de (precis som bandnamnet också tydligt antyder) varit just den där soldaten som med glansig blick mötte den slutgiltiga sömnen och avskräckte andra från att plocka upp vapnen.

”Dogs of war” låter nämligen som en liten trupp som går ut i strid med ett självförtroende som gravt överskattar den egna förmågan. Som upplagt för att slaktas. Eller omskrivet till musikaliska termer: Warvictims harvar klyschig kängpunk utan finess som trots att de själva nog tror det inte har en chans att mäta sig mot särskilt många inom scenen.

Orkestern satsar friskt, men genom sina fyra snabbt avverkade kompositioner lyckas de aldrig få fäste. Jag himlar mest med ögonen över gamla nötta ackordföljder som jag hört mängder av gånger förut och inte vill höra igen. Det finns liksom ingen relevans eller spänning i den punk Warvictims bjuder på. Punk bara för sakens skull har aldrig varit särskilt kul.

Således är ”Dogs of war” en särdeles onödig sjua och kan inte Warvictims bättre än så här är de ett särdeles onödigt punkband.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer