Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Bruket
S/t (CDs), 2009
Skivbolag: Citybird
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-26
Hemsida: myspace.com/bruket

Det var framförallt två specifika saker som slog mig när Bruket hakade på stadskamraterna i The Hives runt i Sverige tidigare i våras. Dels vilken diametral motsats de var till Howlin'Pelle och company. Där världsstjärnorna är enhetligt kostymerade framstod Bruket som ett gäng karikatyrer som var och en plockats från olika världar (syntharn, nörden, bikern och så vidare...). Och det bästa av allt: jag tror knappast att det var avsiktligt. Men framförallt att musiken lät bra, men fullständigt smulades sönder av den usla sången.

Sin tämligen svenska variant av punkrock kröner Bruket nämligen med osynkad falsksång mallad från indiepopen och starkt påminnande om Håkan Hellström (om han velat vara rock vill säga). Live lät det bara genomfalskt, på debutsingeln jag nu har framför mig är sången betydligt bättre balanserad. Och därmed gör Bruket (med den fantastiska sloganen ”inte ett varsel sedan 1982”) ett mycket bättre intryck.

Musikaliskt landar Fagersta-orkestern någonstans mittemellan Tysta Mari och Den Stora Sömnen. I alla fall om vi ska vara lite moderna och använda oss av nutida referenser. Gruppen säger själva att den småbittra bruksmentaliteten i hemstaden har påverkat musiken...och ja, det hörs faktiskt. Där polarna i The Hives är svulstigt världserövrande låter Bruket väldigt genuint småstadsförankrade på ett charmigt sätt. Polisen lägger pussel får mig rent av att associera till Docenterna. Det här blir säkerligen något bra, men för min del får Bruket gärna fila lite mer på sången.