[stäng]

Gina Jacobi Ömtåligt gods, 2009 Skivbolag: Major Music Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2009-12-17 Hemsida: www.ginajacobi.se

---

Det är närmare 20 år sedan som Gina Jacobi gjorde sin stora succé på den svenskspråkiga popscenen med listplaceringar och en Grammis-nominering som riktig peak. Tyvärr är det något som hörs lite för tydligt när hon nu efter många år i musikexperimentens förlovade land återvänder till popen och det svenska språket. ”Ömtåligt gods” känns lite obekväm.

Ni som passerat de omvälvande tonåren kommer att känna igen er i den känsla som vilar över den här plattan. Ni minns säkerligen (framförallt om ni är tjejer) hur pinsamt det var när mamma försökte hänga med i tugget och låtsas vara modern trots att hennes tid var ruggigt passé. Precis så är det med Gina Jacobi och ”Ömtåligt gods”. I sin ungdoms ljuva år var sångerskan så inne det bara gick att vara, men när hon försöker vara det idag blir det mest bara fel och obekvämt. Tider förändras som det så fint heter.

Gina Jacobi framstår som en madame som vill vara yngre och hippare än vad hon i själva verket är. Det leder ofrånkomligt till texter och en del musikaliska passager som får det att hetta i kinderna av rodnad. Det blir obekvämt och man skäms lite å artistens vägnar. ”Ömtåligt gods” lyfter fram Gina Jacobi som en betydligt tantigare variant av Veronica Maggio, en variant som tyvärr har mer gemensamt med Nanne Grönwall än det som funkar på radion idag.

Försöken att vara hipp blir mest platta fall. De mässande herrarna som sjunger ”she's so fragile” i titelspåret känns väldigt malplacerade, ”hey-ho”-körerna i Duktig nu? var inte ens bra när Drängarna använde dem på 90-talet och när Gina kyligt avslutar Vad har jag? med att säga ”shit the same” når skivan sitt lågvattenmärke.

Sen kan man såklart inte bortse ifrån att skivan rymmer ett par riktigt fina melodier. Men jag hade hellre sett att de satts i händerna på en artist som inte desperat kämpar för att hålla sig kvar i ungdomen och sedan bytt ut texterna till majoriteten av dem. Då hade man kanske kunnat undvika den obekväma känsla som tyvärr vilar över hela ”Ömtåligt gods”.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer