Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Henrik Berggren
Peace & Love, Borlänge
2011-07-01
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-07-03
Hemsida: www.facebook.com/pages/Henrik-Berggren/41793508758

Det finns ibland stunder när en inställd spelning blir till något man betydligt hellre vill se. Jessie J gjorde en Uffie à la Emmaboda 2010 - bröt foten och ställde in. In med diametrala motsatsen och för alltid Göteborgs indieälskling Henrik Berggren (Broder Daniel 1989-2008) istället. Inte mig emot, även om jag brukar tycka att hans solospelningar är rätt intetsägande då de bara innefattar akustiska versioner av BD-låtar. Man väntar på något nytt liksom.

Men det är också intressant att se Henrik idag, efter ett i långa perioder starkt destruktivt liv, se så uppriktigt lycklig ut. Det gör han på Peace & Love och det med en utökad repertoar sedan senast jag såg honom. Särskilt favoriten You bury me är det jag håller som starkaste minne från spelningen. Tårar. Roligt och extra stämningsgivande är att Henrik Berggren är uppbackad av körsång och vemodigt blås, det gör sitt till låtarna. Visst, det är en slags gråtfest för de närmast sörjande och därför är det roligt att stå omgiven av en publik som inte ser ut som typiska anhängare av Broder Daniel-sekten, men ger allt för att samtliga låtar ska eka över Borlänge.

Det är rysningar av välbehag från mitt Göteborgspophjärta och jag har aldrig sett Henrik så bra solo förut. Höjdpunkter förutom nämnda låt är att han spelar den långa versionen av When we were winning och dystra I'll be gone. Jag försöker att vara kritisk, men man får ta det för vad det är och inom genren "sångare-vars-band-lagt-ner-men-kör-samma-låtar-ändå" är det precis vad jag vill se.