Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Magnus Ekelund & Stålet
Dödskult, 2013
Skivbolag: Teg Publishing
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-04-18
Hemsida: magnusekelund.se

Jag skulle inte beskriva Magnus Ekelunds sångröst som vacker, inte ens som särskilt tilltalande faktiskt. Den är skev och märklig och utstuderad på ett sätt som jag antar kan framstå som frånstötande för både en och två lyssnare. Men det finns något magiskt med den, något förtrollande som gör mig väldigt fascinerad och som gör att jag gillar ”Dödskult” minst lika mycket som jag gillade dess föregångare ”Det definitiva drevet”.

Magnus Ekelund & Stålet fortsätter leverera lite så där drivet melankolisk pop som är storslagen och talar direkt till hjärtat. Ekelund fläker med sin sånginsats ut känslorna utanpå huden och sjunger som om det är ett kall, något han måste göra och då blir känslan också att man måste lyssna.

Låtarna kanske inte är de mest minnesvärda, jag vet inte, men så länge skivan snurrar är jag hypnotiserad. Det här är popmusik på sin precisa spets, när den betyder riktigt mycket. Den Jokkmokk-fostrade sångaren och hans band både tar ut svängarna och håller sig inom sina strikt ritade ramar på en och samma gång. Även där skapas en nerv som är intressant.

Med tanke på hur vasst resterande material är kan jag ha överseende med att Mattias Alkberg tillåts komma in och totalkvadda avslutningslåten Ut med dig i solen medelst sin allt, precis allt, annat än tilltalande sångröst.

Där snackar vi gigantiska skillnader de här två herrarna emellan.