Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Bruket
Siestafestivalen, Hässleholm
2010-05-29
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-31
Hemsida: myspace.com/bruket

Var det någon som viskade hajp? Återklang? Ja, kommer man från Fagersta och har fått sin skiva producerad av The Hives-bröderna Almqvist får man räkna med att det tisslas. Återklangen beror på att förutom att Bruket spelar på årets Siesta så gör även Invasionen det. Två band där man glatt kan damma av samma referenser från den svenska punkens glansdagar när man vill beskriva. Eller, är det så enkelt? Nej, det är det förstås inte. Men att spela den här musiken och sjunga på svenska ger ändå en tydlig referenspunkt.

På den här festivalen får Bruket finna sig i att spela inför en, trots att klockan slår fem, knapp publik. Dagen efter stadsbröderna från Fagersta verkar stämningen rätt loj, och när sångaren Fredrik Hellman frågar om folk är taggade så besvaras det med en nästan unison tystnad från publiken som verkar djupt försjunken bakom svarta solglasögon. Men skam den som ger sig tänker bandet och kör igång med en lagom ivrig och lagom tight spelning, noga med att aldrig glömma smutsen som bör finnas. Det svänger helt klart och låtar som Stockholm kallar med sina uppenbara vibbar av ett The Clash med Fagerstadialekt. Polisen lägger pussel har enkla och upprepande riff, men det är samtidigt snygga och effektiva riff.

Visst ligger influenserna av Ebba Grön där tydligt, för även om det är länge sedan nu som Rågsvedsbandet stod på scen så är ämnena ofta de samma. Låten Kungariket är ett exempel. Bruket låter rätt bra och ibland med ett behagligt sväng. Men helhetsupplevelsen blir lite som att sätta i halsen, eller rodna av obekvämlighet. Det är inte bandets fel, inte bara i alla fall, för de försöker definitivt att dra igång lördagen. Men publiken kväver bandets eld och jag vill mest härifrån.