Recension - Live
Med ny sångare i bandet och nu-metallen lagd åt sidan till förmån för att sound som minner om ett mer kommersiellt gångbart
Tool eller, ja - ett aggressivare
A Perfect Circle har
Calm Chaos aldrig känts mer intressant i mina ögon och öron. Att bandet dessutom består av väldigt skickliga och talangfulla musiker talar definitivt för Calm Chaos. På Trästockfestivalen är det dock någonting som inte går riktigt rätt.
För det första lider bandet till stor del av att vara så tidiga upp på Campustältets scen, och trots att det redan spelats hård musik här är det som om ljudteknikern inte riktigt fått ordning på sina grejer. Calm Chaos presenteras genom en konstig ljudbild som helt saknar tryck och tyngd, vilket i sin tur leder till att bandet, som till större del befinner sig i mellantempoland, tappar allt sväng. Och sväng är någonting Calm Chaos verkligen behöver. Konsertens första halva avrundas i rytmiskt drivna
Bored och jag kan inte annat än hålla med. Så här långt är jag rätt uttråkad.
För det andra lider bandet av att de inte riktigt utmanar sig själva, enligt mig. Det känns till viss del som att samma mall använts till många låtar. Rytmiska verser och hookiga refränger hör inte direkt till ovanligheterna. Mot slutet av konserten vågar Calm Chaos äntligen bryta mönstret och i
Stalker hittar bandet ett sväng jag hittills saknat och uppföljande
Questions visar med sin tyngd verkligen upp bandets starka sida. Och det syns på bandmedlemmarna. En hittills osynlig spelglädje breder ut sig på scenen vilket ytterligare spär på känslan av att bandet är bundna av sitt eget låtmaterial.
Calm Chaos är definitivt någonting på spåren, men låter primära ingredienser som låtskrivande gå på rutin. Lite mer självkritik under den fasen skulle nog på alla sätt kunna leda till att Calm Chaos blir en betydligt mer intressant akt.

Relaterat
Trästockfestivalen 2008
Evocation (2008-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer