Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Hormonauts
Hormonized, 2006
Skivbolag: V2
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-11-28
Hemsida: www.thehormonauts.com

Trots mer än tio år i gemet beter sig den italienska trion The Hormonauts som om de vore ett gäng uppnosiga debutanter. ”Hormonized” osar av upptäckarlusta, energi och spelglädje. Trion visar en nyfikenhet som om de fått sin första gitarr och den öppnat en helt ny värld – med kvinnor, vin och hejdlöst engagerad musik – för dem. Utan en tillstymmelse till eftertanke och helt utan begränsningar testar de hur långt man kan komma med partyglad musik.

Rockabilly låter säkert förlegat i mångas öron, men The Hormonauts får den att låta modern och fräsch. Som musik att ragga storbystade modeller och leva ut rockmyten fullständigt till. Kanske är det för att gruppen inte backar för ett endaste infall och väver in surf, boogie och ren rock n’roll i sin musik den låter så vital. Lika töntigt som brylkräms-raggarna med ståbas och Elvis-komplex låter, lika fräna är The Hormonauts.

Materialet spretar förvisso ganska friskt, men inom den här kontexten känns det nästan rätt. Det är helt enkelt orädd musik att ha kul till och då spelar inte något annat så stor roll. ”Hormonized” är som gjord att svepa alldeles för många öl till, tömma en flaska whiskey och fullständigt skita i konsekvenserna och morgondagen. Att en så rutinerad akt klarar av att låta så här nyfiken och levnadskåt är häftigt. Enda riktiga tecknet på vuxendom är smått stela Shit Faced, men då låter The Hormonauts å andra sidan som om Queens of the stone age hade samarbetat med John Lennon.

Jag hade kunnat trycka på att ”Hormonized” är tämligen välspelad, att produktionen får det att vattnas i munnen och att låtmaterialet till större delen är starkt. Men allt sådant hamnar i skuggan av den totala rockglädje som levs ut på skivan. Att ett gäng italienare skulle bevisa att rockabilly är en fullt levande och vital musikform låter helt absurt, men det är allt jämnt en sanning.