Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

W.A.S.P
Dominator, 2007
Skivbolag: Demolition
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-15
Hemsida: www.waspnation.com

Ärligt talat, vem hade förväntat sig att Blackie Lawless och hans W.A.S.P skulle släppa något med någon som helst relevans år 2007? Speciellt som det handlar om en skiva med trött ”George Bush är dum”-tema. Idag när till och med de mest politiskt ointresserade banden sjungit om detta faktum känns det inte särskilt spännande. W.A.S.P på papperet låter över huvud taget inte särskilt spännande år 2007. Men ni har fel, jag har fel, W.A.S.P har rätt!

Blackie Lawless spänner musklerna och visar att gammal är äldst. Med ”Dominator” slår hans grupp fast att kritikerna yrar och levererar ett knippe låtar som spänner från ballader till riktigt arga hårdrocksmackor. Hela tiden så angeläget och dynamiskt att det inte går att avfärda. Än tycks det vara långt till pension, något – kanske den där Bush – har tänt en gnista i W.A.S.P igen.

Take me up gränsar till powerballadsträsket, med svulstigt riff och en lidelsefullt kvidande Lawless. Det skulle kunna bli ren pannkaka, men blir mycket på grund av den välarrangerade refrängen en av plattans höjdpunkter. Samma sak gäller Heaven’s hung in black där gruppen snabbt vänder anmärkningen prettoballad till sin fördel och läxar upp mig med ett vackert nummer.

Men framförallt visar Lawless med anhang att de fortfarande kan rocka. The Burning Man galopperar fram som självaste Iron Maiden och öppnaren Mercy är ett fräsande ilskt nummer. Jag blir helt ärligt hänförd av att ett band som jag så fullständigt räknat ut levererar på det här viset. Kanske räcker ”Dominator” till och med för att Siewert Öholm återigen ska börja svettas och yra om satans folk.