Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The End
Elementary, 2007
Skivbolag: Relapse Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-02-20
Hemsida: allchaos.net

Jeff Buckley som frontfigur i ett metalband, tanken är kittlande men ändå spännande. Kanske hade det inte varit ett helt avlägset scenario om The Mystery White Boy inte hade bestämt sig för att gå och ta en simtur den där ödesdigra dagen sent i maj 1997. En del av Jeffs material gav faktiskt vittnesbörd om att det fanns tendenser till mer hårdare och brutalare tongångar.

Om Aaron Wolf har lyssnat något på Jeff Buckley vet jag inte, men det är ingen tvekan om att det är Wolf själv, eller rättare sagt hans fantastiska röstkapacitet, som står i vågskålen mellan bra och riktigt bra. Grabben visar upp ett imponerande omfång, vare sig det handlar om energisk skriksång eller känslofylld rensång. Nu är det inte bara Wolf som ska ha cred, resterande delar av The End gör riktigt bra ifrån sig de med.

”Elementary” kan sammanfattas med ordet potpurri. Ett ganska fjolligt ord i sig, men ändå en bra sammanfattning. Det blandas nämligen friskt mellan olika stilar och angreppssätt under den tio låtar långa färden. Metalliskt rivande riff och dånande frenetiska dubbeltramp varvas med betydligt lugnare partier, där Cult of Luna-referensen hänger i luften, och Wolf återigen får en chans att briljera. Skapelsen avslutas med den episkt vackra balladen And Always… Tankeexperimentet med Jeff Buckley känns mer relevant än någonsin.

Jag behöver nästan inte ens skriva att det är variationen och dynamiken som är tjusningen med The End, det har ni ju redan listat ut, men de lyckas också förmedla en fräschhet över hela alltet. Det är förvissa några partier mangel som kan kännas något överflödiga, men på det stora hela är ”Elementary” en riktigt angenäm upplevelse.