Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

W.A.S.P
Babylon, 2009
Skivbolag: Demolition Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-10-07
Hemsida: www.waspnation.com

Men Blackie Lawless nu låter du ju nästan lika mesig som Siewert Öholm!

Det var fina tider när skäggprydde Öholm predikade om att W.A.S.P stod för ”we are satans people” och moralpaniken var vild i teve. Då var Blackie och hans gäng farliga och onda, en tid som med scenens utveckling och samhällets tolerans kom att blåsa förbi. W.A.S.P blev synonymt med sunk och hoppet försvann. Men så kom 2007 års ”Dominator” som ett slag i ansiktet. Blackie och gubbarna var tillbaka på allvar igen och de kändes farliga med sin musik på nytt.

Det är märkligt det här med förväntningarna. Inför ”Dominator” förväntade jag mig absolut ingenting (jo kanske ett och annat gott skratt) och blev golvad. Efter den uppvisningen är det naturligt att pressen vilar lite hårdare på Blackie den här gången och det är en press som inte riktigt hanteras. ”Babylon” är inte ens i närheten av ”Dominators” klass.

Oavsett om frontmannen blandar in uppenbarelseboken och drar paralleller till det ekonomiskt instabila världsläget känns det aldrig särskilt farligt. ”Babylon” är som skiva betraktad ganska klen. Den bjuder på klassiskt W.A.S.P-material, men det fräser inte om låtarna och produktionen hjälper knappast till för att lyfta fram den tyngd som nog måste ha funnits där när de komponerades. Resultatet blir halvslappt och lite töntigt. Gruppen är tillbaka i det där läget när de inte skrämmer upp lönnfeta debattledare längre.

Men förlåt, att säga att Blackie Lawless är Siewert Öholm-mesig är förstås en överdrift av stora mått. Även om ”Babylon” måste betraktas som lite av en besvikelse i kölvattnet efter ”Dominator” visar den sig ändå vara en skiva som växer med antalet lyssningar. Det är stabilt och en aning ospännande, men definitivt inget som Blackie och hans gubbar behöver skämmas för.