Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Biffy Clyro
Hultsfredsfestivalen
2008-06-13
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.biffyclyro.com

Som glada och nyfikna små barn; så gick tankarna efter min kvart tillsammans med bandet i intervjutält 1 på Hultsfreds backstageområde. Här har vi ett gäng grabbar som verkligen njuter av att vara på turné för första gången på riktigt, trots att bandet faktiskt släppt så många som fyra fullängdare. Men som bekant, får man bara den där stora stenbumlingen i rullning så brukar det mesta lösa sig av bara farten.

”Vad kan jag förvänta mig ikväll då?” frågade jag grabbarna innan de gav sig iväg för att förbereda sig inför giget, ”En riktig urladdning” flinade Simon Neil, den hårfagre frontmannen som liknar en korsning mellan Devendra Banhart och Jesus. En riktig urladdning är nästan i underkant, trots att Teaterladan inte är mer än fylld till en fjärdedel när bandet går på scenen finns det inget som kan stoppa Biffy Clyro. Tre personer till trots, Simon Neils gitarr låter som ett monster, mannen själv förvandlas till ett virrvarr av naken hud och hår (låter inte det lite smygerotiskt så säg) när disten brakar in i inledande Semi-Mental.

Varför lossnade det för Biffy Clyro först efter fjärde plattan kan man undra? Jo, för att den fjärde plattan, den fantastiska ”Puzzles”, är den första som är riktigt bra, enkel mattematik. Därför är det inte konstigt att man kan dela in spelningen i två delar: De bra låtarna = nya plattan, de mindre bra låtarna = gamla plattor. Detta tror jag att Simon Neil och tvillingarna Johnston är väl medvetna om, eller åtminstone inser att det är den vägen de måste gå, inslagen av gammalt material är därför väldigt sparsamt spelningen genom. Men åh så bra det nya materialet är!

Och liveshowen, vad kan man säga? Simon Neil må se ut lite som en sparris, men rörlig och töjbar är han. Med en rent bestialisk hängivelse ger han sig på sin gitarr och spelar som om det handlar om liv och död, vilket det kanske också gör. Stundtals blir jag helt förstummad, något som verkar smitta av sig på resten av folket som är där, det tar inte många sekunder innan folk börjar strömma till och det börjar dansas vilt framme vid de närmsta leden.

Total urladdning i Hultsfred idag, avfärd med flyg till Storbritannien halv sju på morgonen efter för ytterligare en urladdning, följt av ännu en spelning, den här gången i Schweiz, dagen efter det. Ett tufft spelschema men nytända Biffy Clyro har inget mot det. ”För vad är alternativet?” säger Simon Neil i intervjutältet. ”Sitta hemma och göra ingenting? Skulle inte tro det”.