Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Frog Eyes
Debaser, Malmö
2007-11-16
Av: Maria Wikström
Publicerad: 2007-11-20
Hemsida: myspace.com/frogeyes

Förbandet Paper har ställt ut bokstäver lite här och där på scenen. P-A-P-E-R. En lokal skummis undrar vad den första bokstaven är, ett R kanske? Nej, säger jag, det är ett P. Jaha, ok, jag trodde det stod ”Rape”… mysko, så var det inte så mycket mer med det, och inte så mycket mer med Paper heller. Ett sådant där hopplockat band som lever på att folk tror att de kommer låta som något annat, i det här fallet Bear Quartet.

Ett annat band som också lever lite på att droppa namn, i alla fall om man ska tro Debasers presentation av bandet, är kanadensiska Frog Eyes. Det står något i stil med att Spencer Krug, från Wolf Parade, är hjärnan i bandet. I så fall har Frog Eyes lämnat hjärnan hemma, för någon Krug ses inte till, tråkigt nog.

Frog Eyes ser ut som en lärarkår som någon har hängt på instrument. Lärarlooken grumlas dock lite av hur bandet låter. Det finns likheter med Wolf Parade, men lite skramligare och med mer skränande, som att man plockat bort Handsome Furs från Wolf Parade kanske.

Idle Song är nog den bästa låten på skivan ”Tears of Valedictorian”. Live tar den slut alldeles för fort, som att den hafsas igenom för att vara överstökad. På det hela taget blir konserten kanske lite väl svårsmält, lite för opretentiös och det är kanske ett hål för mycket i sångaren Carey Mercer’s t-shirt. Eller så ser man det som väldigt, väldigt skönt i jämförelse med all tillrättalagd, förutsägbar och breda-publiken-anpassad musik som spelas på radio.

Sångaren påminner om en viking där han står och skrålar med knuten näve. En viking som var tvungen att lämna gospelkören eftersom han tog för mycket plats tänker jag mig. Ganska udda med andra ord. Han mumlar något om droger som får trummisen att himla med ögonen och drar något skämt som basisten är ensam om att förstå. Han är energin i bandet, och de andra tre får haka på så gott de kan. Jag skulle gissa att ingen Frog Eyes-spelning är den andra lik, och det är en fin känsla.