Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Ättestupa
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: myspace.com/releasethebatsrecords

Fyra introverta män, varav tre har ironiska mustascher prydligt friserade på överläppen, sitter i närmare tio minuter hopkrupna på scengolvet och trycker på pedaler eller gnider cymbaler mot märkliga stålplattor. Resultatet är ett gnagande oljud som visserligen inte saknar nyanser, men som i längden ändå äter på psyket och blir mer irriterande än fascinerande. Ättetsupa får både en och annan i publiken att förvånat lyfta på ögonbrynen. Bra? Tveksamt. Intressant? Onekligen. Pretentiöst? Tveklöst.

Dessförinnan har ensemblen dock visat sig från en lite mer lättillgänglig sida. Om man gillar malande monotoni och bröl vill säga. Med hjälp av orgel och bas piskar Ättestupa upp ett suggestivt muller som inte är helt oangenämt och som blir bättre ju längre det håller på. De unga männen med mustasch och glasögon gungar som besatta bakom sina instrument och basisten böjer sin kropp som en bräckligt träd för vinden när han ger sig på jakt efter sångmikrofonen. Tyvärr hörs sången inte alls under hela spelningen.

En spelning som är så mycket som tre låtar lång. Efter den första orgelgarnerade domedagsserenaden och det plåtgnidande tordön som följer därpå återvänder Ättestupa innan det hela är till ända till något som i alla fall har lite mer låtaktiga kontraster. Om man ska kalla det noise eller drone eller något annat är egentligen svårt att svara på. Det kvarstående intrycket när mustaschmännen målinriktat stegat av scenen är ändå att det här var en spelning som även om den skiljde sig ur mängden på årets Popadelica ändå var mer fascinerande än genuint bra.