Joyzine

[stäng]

Fem korta

New Tide Orquestra

Fem korta frågor till Per Störby, kompositör i nyligen omdöpta New Tide Orquestra...

Trots en diger historia valde ni inför det här skivsläppet att lägga namnet New Tango Orquestra på hyllan och byta till New Tide Orquestra, varför?
Att ha en en musikgenre i själva bandnamnet är väl inte det smartaste om man inte ägnar sig åt den musiken helt och hållet. Å andra sidan, är ju inte ett namnbyte det smartaste heller. Men, vi har tänkt på det länge, och nu äntligen tyckte vi det var dags. Tango är ju trots allt bara en av alla beståndsdelar i vår musik. Vi har blivit personligare och är stolta över att vara så genreöverskridande som vi är, och det där lilla ordet i namnet blev som en slags begränsning som vi inte kände oss bekväma i.

Vad är i era egna ögon nytt och utmärkande med "How To Climb A Mountain" i förhållande till era tidigare utgåvor?
Vi har renodlat vår personlighet. Vi har gått åt ett lite mer postminimalistiskt uttryck än tidigare, och vågat experimentera mer än på de tidigare plattorna, utnyttjat kontrasterna mer. Vi har ju alltid varit ett band som jobbat väldigt mycket med dynamik, gått från det mest tysta lugnet till det explosiva kaotiska. På den här plattan tänjer vi det även rent musikaliskt, från vackra långsamma stämföringar till atonala "hugg".

Med tanke på dina åtaganden för film, tv och teater, var drar du egentligen gränsen för vad som passar där och vad som är material för New Tide Orquestra, hur går den processen till?
Jag drar aldrig gränser egentligen. Ofta har ju en teater en väldigt tydlig premiss som man förhåller sig till, men det är så jag gillar att jobba själv också, så själva urvals-processen finns liksom inte. Men, jag har gjort många låtar till NTO som sen har använts i film och teater, och jag har gjort låtar till teater/film som jag tagit vidare till NTO.

I vilket forum passar er smått minimalistiska form av musik bäst, eller om vi säger som så, var skulle du själv allra helst avnjuta den?
Vår musik passar nog ganska bra i film, den är ju filmisk. Sätt på den i lurarna när du åker tåg eller bil och vips är du själv med i filmen. Den gör liksom knoppen kreativ, skapar bilder. Men, om du nu frågar mig, så skulle jag helst lyssna på den på en konsert.

Vilka är de tre mest märkliga platser där ni gett konserter?
Okej, de märkligaste platserna blir just märkliga om det händer speciella händelser. Och det finns många:

Ryssland, tv-gig 1:
Vi skulle spela playback (till förinspelad musik) i morgon-tv. Kontrabasen hade försvunnit i morgontrafiken, och producenten föreslog att Josef (kontrabasisten) skulle göra något med händerna istället. Intervjun startar och det visar sig att tolken inte kunde ett ord engelska, allt blev ett enda kaos, och mitt i ett av våra "svar" sätter vår låt igång varpå vi får springa till scenen på andra sidan studiorummet och "låtsas" spela. Josef spelade lufttrummor.

Ryssland, tv-gig 2:
Samma dag, fast på kvällen, gjorde vi en hel konsert med intervjuer under en timmes direktsändning på bästa sändningstid, som kablades ut till 120 miljoner människor. Folk ringde från Ural-bergen och frågade om våra kläder. "Coolt att ni har sneakers på er i TV, var är dom köpta?". Dagen efter fick vi skriva autografer på stan.

Norge, på en strand i full storm:
Svinkallt. Regn. Vinden gick rakt in i alla mikrofoner. I slutänden blev det som om det hade kommit publik för att lyssna på... uppmickad storm.

Bubblare:
Kina, konserthuset i Peking. Bandoneonen (ett väääldigt ovanligt dragspel) försvann i en taxi i Peking. Det finns 65000 taxibilar i Peking. Det tog ett dygn – helt kaotiskt, svettigt och nervöst – men efter diverse mutor, efterlysning i radion och kanske mest tack vare det kinesiska storebrorssamhället, hittades den och anlände en halvtimme innan konserten. Vet inte om någon av oss kommer ihåg nånting av spelningen över huvudtaget.