Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mark Olson
Many Colored Kite, 2010
Skivbolag: RYKODISC
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2010-10-23
Hemsida: myspace.com/markolsonmusic

Om man vill lyssna på folkrock som låter som om den vore direktimporterad från 60-talet är det bara att slå på denna platta. Mark Olson, grundaren till americanabandet The Jayhawks, är tillbaka med ett album som lovprisar livet och naturen i sann folkrock-anda. Närmare än så här kommer man inte det svunna 60-talet och kanske är det just därför det känns som att bäst före-datumet på denna skapelse sedan länge är passerat. Det är få förunnat att kunna återskapa essensen i det som var och fanns för 40 år sedan och få det att fungera i nutid. ”Many Colored Kite” känns därför mer som en snedträff än som en fullträff.

I presstexten beskrivs detta som ett upplyftande album som innehåller smärtfyllda sånger. Hur den ekvationen går ihop vet jag inte riktigt, men å andra sidan har matematik aldrig varit min starka sida. En sak är i alla fall säker och det är att ”Many Colored Kite” inte är ett upplyftande album utan snarare monotont och tråkigt.

Att Mark låter som Christian Hjelm, sångaren i det danska bandet Figurines, fast 40 år äldre är i stort sett den enda som är roligt med det här albumet. Kanske har Christian den gamle folkrockaren som stilbild när det kommer till sången? Om så är fallet är jag glad att han stannade där och inte anammade soundet på musiken också.

Visst finns det bra stunder på ”Many Colored Kite” men de är skrattretande få och man får leta med ljus och lykta efter dem. Om alla låtar kunde hålla samma nivå som Wind and rain, den enda låten som det faktiskt händer något i, skulle albumet kunna vara en gnutta upplyftande. Och då skulle de inte behöva ljuga i presstexten.