Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Roenik
Everything that's new, 2006
Skivbolag: Sodatime
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-02-13
Hemsida: www.roenik.com

Tänk vad det gläder min gamla själ när jag hör hur band utvecklas och till råga på allt mot det bättre. När jag lyssnade på Göteborgsbandet Roenik och deras debutep ”Unique”, som dök upp 2005, tyckte jag mig höra ett rock/pop/emoband med potential. Jag skrev också något elakt om deltagande i någon gammal dokusåpa, som alla har glömt vid det här laget, men den gamla tråden låter jag ligga den här gången.

”Everything That’s New” spinner vidare där ”Unique” lämnade. Det handlar om emotionell musik med driv och nerv. Nils Nankler har lyckats spetsa till sin röst ytterligare ett steg och hela kreationen andas leklust och tekniska framsteg. Titelspåret är en riktigt dynamisk krutdurk. Att bandet ha lyckats så väl med sin utveckling är kanske inte så konstigt, både Nils Nankler och bassisten Joel Magnusson har under en längre tid extraknäckt som lineup till mannen med den säregna falsetten och ständigt bara överkroppen, Timo Räisänen.

Så långt allt väl. Sedan kommer den ständigt återkommande frågan hur man ska disponera en ep, som i Roeniks fall bara innehåller tre låtar. Ska man köra på ett enhetligt stråk? Jobba med dynamik eller låta det spreta för att visa på bredd? Jag har själv inget svar på frågan, det varierar från band till band, men Roenik löser det alldeles utmärkt.

Skivans andraspår, Whisk, tar ner tempot och framstår som en alldeles lagom ballad, där Nanklers röst sätts än mer i centrum. Avslutande You Should Go känns som en blandning mellan de två tidigare, snabba, energiska passager varvas med en ensamt ylande Nankler som uppenbarligen inte får kontroll på känslolivet. En storslagen avslutning på en riktigt spännande ep. Roenik har mognat. Nu återstår det bara att se vart detta kan ta dem.