Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Bloc Party
A Weekend In The City, 2007
Skivbolag: Wichita
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-02-06
Hemsida: www.blocparty.com

Jag tror att många håller med mig när jag säger att det här är en av årets absolut mest efterlängtade plattor. Sedan debutplattan från 2005, ”Silent Alarm”, har Bloc Party varit namnet på mångas läppar. Många var de som hade dem på årsbästalistan när året var till ända, jag själv inräknad, och många såg dem som indierockens nästa evolutionssteg. Idag nämns namnet Bloc Party med vördnad. Frågan är om denna vördnad finns kvar efter den alltid så svåra andraskivan?

Mitt första intryck är starkt. Otroligt starkt. Bloc Party har gjort det igen. ”A Weekend In The City” är en av årets bästa plattor, redan nu kan jag säga att om den inte kniper min första plats så kommer den definitivt att kvala in på top-tre. Vilket känns lite snopet redan nu i början på februari, fast på ett bra sätt givetvis. Förutom att den innehöll grymma låtar var sättet ”Silent Alarm” producerades på nydanande. Soundet var kliniskt och metalliskt, de vassa gitarrerna kunde klyva sten med otrolig precision, och Kele Okerekes distinkta sånginsats tog bandet från bara lovande till säreget.

På ”A Weekend In The City” gör Bloc Party det enda rätta, de dumpar det tidigare så vinnande konceptet. Det handlar fortfarande om energisk spretande indierock, men soundet har fått en helt annan botten och tyngd. Låtarna är om möjligt ännu bättre, och framförallt mer genomarbetade, och Okereke gör ingen besviken bakom mikrofonen. Allt låter helt enkelt bättre och tuffare.

Där ”Silent Alarm” kanske var något mer lättillgänglig, med singlar som Hellicopter och Banquet, tar ”A Weekend In The City” en och annan lyssning på sig innan bitarna faller på plats. Innan man kan göra övergången från ett Bloc Party som tog världen med storm och ett Bloc Party som befäster sin ledande position inom genren. Låtar som Uniform, Hunting For Witches och Song For Clay (Disappear Here) kommer att vara självklara på ett dansgolv medan mer harmoniska verk som On, Kreutzberg och SXRT lämpar sig mer för hemmabruk. Egentligen är det lite missvisande att försöka plocka ut enskilda låtar, det är i sin helhet som ”A Weekend In The City” ska avnjutas. Missa för guds skulle inte denna platta!