Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sparzanza
In Voodoo Veritas, 2009
Skivbolag: Kabuki Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-02-25
Hemsida: www.sparzanza.com

Så hårt som Sparzanza låter på ”In Voodoo Veritas” har de aldrig låtit förut. Själva härleder de sin förvandling till att Mustasch roffade åt sig deras gitarrist David Johanesson och att kaoset som följde därpå rätade ut ett och annat frågetecken. Jag köper den teorin rakt av.

På ”In Voodoo Veritas” finns nämligen samma gamla stabila hårda rock som gjorde föregångaren ”Banisher of the light” så bra. Men samtidigt har orkestern vidgat sina vyer på ett vitalt sätt som mycket väl kan ha uppmuntrats av en ny gitarrist. Den här gången är refrängerna mer hitorienterade och de hårdaste partierna osar ofantligt mycket mer metal. Det ultimata exemplet är briljanta Gone där smällfet metal a la Sepultura möter en radiosnygg men samtidigt potent hitrefräng. Det är omöjligt att inte imponeras.

Det är lätt att bli imponerad av den helhet som ”In Voodoo Veritas” utgör. Jag vill i min sammanfattning påstå att grundbultarna hos Sparzanza fortfarande är desamma. Det är ett uttryck där hård rock gränsar till heavy metal som de under lång tid lärt sig hantera och det är där de lägger sin tonvikt. Men den nyfunna viljan att gå mot något hårdare och samtidigt putsa flitigare på sina refränger gör att skivan framstår som väldigt dynamisk. Har man en så pass duktig sångare som Fredrik Weileby finns alla möjligheter att ta ut svängarna på det här sättet.