Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Lars Winnerbäck
Brunnsparken, Örebro
2006-08-11
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-08-15
Hemsida: www.winnerback.net

När tre av mina favoritlåtar fyras av i rad tidigt i setet håller jag på att smälta. Nånting större är elektrisk, Lång dag vackert strippad och För dig inleder fint för att sedan till mitt förtret slarvas bort något. Där försvinner den totala extasen. Lars Winnerbäck hetsar iväg och gör den släpigt vackra melodin till en svettig arenarocklåt. Det är inte så den ska låta!

Är det något som är problematiskt med Winnerbäcks liveuppsättning 2006 är det hans fäbless för att piska upp tempot i sina låtar. Greppet att arrangera om många av de klassiska bitarna är förvisso berömvärt och gör framträdandet extra kittlande. När han plockar ner flera kompositioner till känslosamma ballader är det bedårande vackert. Men åt andra hållet fungerar det inte lika bra. Nämnda För dig fungerar visserligen, värre blir det i nummer som Söndag 13.3.99 och Jag vill gå hem med dig som skränas bort. Winnerbäck gör sig bättre som subtil popsångare än som skränig rocksnubbe.

Hela framträdandet är en intressant balansgång där östgöten gång efter annan vinglar på gränsen mellan att bli en standardiserad sommarturnerare och den intima artist han varit genom större delen av sin karriär. Mellan att vara känslosam och en rockposerande Svensson-idol. Nästan varje gång det börjar lukta slö Ulf Lundell-konsert klarar han sig dock undan. Trots den stora scenen, den trendfixerade publiken och det uppblåsta turnéformatet lyckas Winnerbäck fortsätta vara en artist med integritet. En sångare som fortfarande har djupa relationer till sina låtar.

Jag har heller aldrig sett Hovet så här alert. De tar ut svängarna som om det vore det självklaraste i världen. De rockar, hoppar och visar pondus. Till och med annars stele Staffan Andersson visar stor energi. Sin vana trogen låter Winnerbäck dessutom sitt kompband ta stor plats i låtarna. Nu är det mer samspel än någonsin tidigare.

Bland favoriterna finns som vanligt Elegi och Du hade tid. Söndermarken görs även den i en spännande version och Över gränsen känns som en oväntad vitamininjektion. Men det är mot slutet de riktiga topparna kommer. Avslutande Kom ihåg mig har hottats än mer sedan fjolårets lugna duett mellan samtliga Hovet-medlemmar. Den här gången även med ett körarrangemang och en stämning som ger mig gåshud. Briljant. När bandet sedan kommer ut för ett tredje extranummer är det inget annat än en promenadseger. Hela Örebro sjunger unisont Hugger i sten.

Det finns några anmärkningar, visst. Men på det hela taget visar Winnerbäck att han fortfarande är en väldigt duktig liveartist som håller turnésväng efter turnésväng. Ständigt med nya ess i rockärmen. Men nu tror jag faktiskt på en tids vila, för att sedan komma tillbaka och ta sin törstande publik med storm igen 2008. Liveupplevelsen kan nog knappast tas längre.