Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Dark Tranquillity
Arvikafestivalen
2007-07-13
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.darktranquillity.com

Mikael Stanne är på ett strålande humör. Hela hans rödlätta anlete lyser där han studsar fram och tillbaka på scenen och levererar en vackert tjock sånginsats. Överlag tycks hela Dark Tranquillity vara vid mycket god vigör när de blandar och ger från hela sin repertoar.

Göteborgsgruppen har egentligen låtit likadant i hela sin karriär. Med små variationer i Stannes sång, ibland mer skönsång ibland mindre, och vissa mixtekniska detaljer, som att lägga keyboards och gitarrer olika högt på olika plattor. Det musikaliska konceptet har ändå alltid varit det samma. Tung och melodiös dödsmetall där elektroniken har sin givna plats. Live har jag alltid sett dem som ett okej band, men utan den där riktiga udden. Något som de ändrar på i Arvika, mycket tack vare Stannes blixtrande scenperson.

Han och Dark Tranquillity skiter fullständigt i alla genreklichéer om att dödsmetallband måste vara onda och arga. Han skrattar, ler, saluterar publiken och är bitvis till och med rolig. Det är en frontman som njuter av varje sekund i rampljuset och inte tänker slösa bort sin tid på någon fånig image. Musiken får tala helt enkelt, och som den talar…

Många låtar hämtas från senaste fullängdaren ”Fiction” och av dem är det Misery’s Crown som får mig att njuta som mest. Armhåren fullkomligen reser sig av njutning i refrängen och vägrar lägga sig när Stanne ödesmättat övergår till skönsång i verserna. Annars applåderar jag mest högljutt åt gamla pärlor som The Treason Wall och inte minst The Wonders At Your Feet, öppningsspåret från gruppens i mitt tycke bästa platta ”Haven”.

En timme rusar förbi i mördande tempo när Dark Tranquillity håller hov och när de kliver av scenen känns det verkligen som om de har mer att ge. Det tycks Stanne också tycka. Långt efter att sista låten klingat ut och övriga bandmedlemmar släntrat tillbaka till logen befinner han sig i fotodiket och trycker publikens händer. Tacksam för stödet och minst lika glädjerusig som oss som fått avnjuta en ordentlig dos riktigt vacker dödsmetall av Göteborgssnitt.