Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

The Straydogs
Simsalablam!
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-11-14
Hemsida: www.straydogs.se

Det var julhelg, långa väntans timmar, en sjukt rolig nyårsfest med några öl för mycket och en allmänt god stämning. Soundtracket till alla små hål mellan de roliga programpunkterna var The Straydogs demo ”Unleashed”. Det där måste vara fyra år sedan, men jag minns fortfarande hur förlösande det var varje gång de enkla rockspåren ljöd. Jag beskrev dem som en lyckad korsning mellan The Hives och The Beatles och dyrkade varje ton.

Nu är gruppen tillbaka med ”Simsalablam!” och hur märkligt det än kan verka är det fortfarande en demoinspelning det handlar om. ”Unleashed” borde omedelbart ha renderat The Straydogs skivkontrakt flera gånger om. Men tydligen inte. Det är inte alla gånger världen är rättvis och kanske tog det lite udden av bandet.

Det är i och för sig som upplagt för att jag ska bli besviken på ”Simsalablam!”. Nog för att ”Unleashed” kom precis i rätt tid, mitt i en period av upptäckande i mitt liv, men så som jag gillade den är det svårt att gilla en uppföljare. Även om glorifieringen av föregångaren nuförtiden självklart till viss del beror på nostalgi. Ändå rynkar jag lite på näsan åt ”Simsalablam!”.

Gruppen har blivit vuxnare. Tråkigare. Den här gången låter de snarare som en korsning mellan Rolling Stones och ett tamt The Hives. Lite dammigt, ganska tråkigt, utan den melodiska touch och energikick som ”Unleashed” hade och inte alls lika lekfull, spännande och refrängstark. Jag vet att min reaktion inför garagerocken på ”Simsalablam!” är extra negativ för att ”Unleashed” var så fantastisk, men jag rår inte för det. ”Simsalablam!” är en bra, stundtals nervig demo, men den känns ändå som ett nedköp.