Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Sparrow
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-08
Hemsida: www.sparrow.se

Det är givet att man inte ska låta sig luras av titlar och omslag. Så sent som förra veckan blev jag ju totalblåst av den grådassiga omslagsbilden till Perfect Substitutes demo och borde alltså veta bättre. Men här blir jag dragen vid näsan igen. Jag kan inte låta bli att associera namnet Sparrow och den gråtonade himlen över ödsligt landskap som syns på omslaget till dystopisk postrock. Småtung musik som segar sig fram och jobbar med stämningar. Tänk Khoma eller Aerial. Namnet Sparrow hade passat utmärkt till sådan musik.

Till den orkesterpop som verkligen döljer sig på skivan passar det sämre. Men det gör inte musiken mindre intressant. Sparrow vände blickarna mot Norrköping och Eskju Divine-bekante Gustaf Spetz när demon skulle spelas in och det är en koppling som sannerligen hörs. Ensemblen tycks ha ungefär samma inställning till musik som Norrköpings gunstlingar.

Med andra ord handlar det om emotionell och storslagen popmusik som gärna vill vara högtravande och svår. På gränsen till pretentiös. Här klarar sig dock Sparrow betydligt bättre än polarna i Eskju Divine. De ramlar aldrig över gränsen till att bli ett trist prettoband. Stämningarna är stora, melodierna ofta bitterljuva och sången är känslosam, men utan att bli mesig.

På sina håll är Sparrow inne och rotar på musikalens arena, med välarrangerade, dragiga refränger och jag diggar. Fem spår är alldeles lagom för att avnjuta den här formen av stämningspop. Jag hinner aldrig tröttna på det högtravande anslaget. Gillar man Eskju Divine gillar man definitivt Sparrow. Uppskattar man inte Eskju Divine kan Sparrow kanske vara en väg att lära sig göra det.