Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Spineshank
Self destructive pattern, 2003
Skivbolag: Roadrunner Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-10-27
Hemsida: www.roadrunnerrecords.se/artists/Spineshank

Det var tre år sedan det begav sig senast, men nu är Spineshank tillbaka med sitt tredje studioalbum och den här gången är det ett mognare band vi möter. De spasmiska vansinneslåtarna finns till viss del kvar, men bandet har dessutom skaffat sig ett mer lågmält och lättsmält uttryck. Många av de elektroniska inslag som dominerade på senaste plattan ”Height of callousness” har polerats bort och jag måste säga att jag tycker det är positivt.

Det är när Spineshank slår av lite på det värsta manglandet och presterar intelligent metal med trallvänliga och faktiskt mysiga (!) melodier som jag tycker bäst om dem. På förra fullängdaren var det precis tvärtom, där var det de mest epileptiska kompositionerna som förförde mig, men nu känns det som om killarna växt in i en betydligt mer balanserad kostym. Deras mjukare låtar sitter mycket mer klockrent än vad som var fallet senast. Beginning of the end och Forgotten är två makalöst vackra metalmelodier, utan att för den delen gå och bli inställsam nu-metal. Johnny Santos bakom micken känns som en mycket stadigare frontman idag än vad han gjorde för tre år sedan och hans sånginsats är det absolut inget fel på.

Samma problem gäller dock den här gången som det gjorde på ”Height of callousness”, i längden blir det hela för enformigt. Bandet lyckas inte variera sig helt bra genom hela plattan och stundtals blir det trist och potenslöst. Med fler låtar i stil med de redan nämnda tror jag att bandet skulle klara sig betydligt bättre. De har redan börjat lämna sina förra stil och gå mot en mer mogen framtoning men håller envist och krampaktigt kvar i den gamla approachen i vissa låtar. Lite mer konsekvens och mod skulle lyfta den här gruppen till en betydligt högre nivå, nu stannar de återigen vid att bara vara lovande. Men precis som senast finns som sagt de där guldkornen som man bara kommer att älska.