Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Samael
Solar Soul, 2007
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-10
Hemsida: www.samael.info

Schweizarna som en gång i början av 90-talet startade sin gärning som black metalband befäster med ”Solar Soul” det kyligt beräknande industrisound som kunde höras på 2004 års ”Reign Of Light”. Den här gången något mer självsäkert och med låtar som mer och mer växer ut till potentiella hits.

Vad som hörs på ”Solar Soul” är en iskall sammansmältning av Rammstein och Deathstars. Med mindre gitarrer och mer keyboards än de tidigare och mindre burlesk glamour än de senare. Samael är sansade, nästan beräknande när de komponerar. Ingenting lämnas åt slumpen. Allt filas och putsas in i minsta detalj tills det som återstår är en statisk industrifond där hittiga refränger tillåts sippra igenom. Det är i alla fall det intryck jag får av att lyssna på ”Solar Soul”.

Glöm allt vad sväng heter med andra ord. Här är det rak fyrtakt och rakbladsvassa gitarrkanter som gäller. Men jag gillar det. Bortsett från att Vorphs sång bitvis är lite överartikulerad, snudd på fånig och det faktum att väldigt lite skiljer låtarna sinsemellan är ”Solar Soul” en uppfriskande bekantskap. För att vara ett sjunde album från en grupp som började harva black metal för 15 år sedan är det rent av väldigt vitalt.

Utan sina melodiöst välfriserade refränger, där Xys smarta keyboardarrangemang har stor del, hade Samael dock stått sig slätt. Smarta melodier krävs för att göra så här stel musik intressant. Se bara på Pain som ett exempel. Ett riktmärke som är alldeles för uppsluppet för att helt likställa med gravallvarliga Samael, men som ändå ramar in genren.