Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nightrage
A new disease is born, 2007
Skivbolag: Lifeforce Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-03-06
Hemsida: www.nightrage.com

Det ligger något lite gulligt över historien om hur Nightrages nav Marios Iliopoulos lämnade Grekland och emigrerade till Sverige för att på allvar kunna satsa på den metal han så innerligt älskade. Det var på tiden när Studio Fredman fortfarande var himmelriket för uppstickande dödsmetallakter och Marios bildade ett riktigt stjärngäng. På debuten ”Sweet Vengeance” som avtäcktes 2003 delar Tompa Lindberg (ex-At The Gates, The Crown) och Tom S Englund (Evergrey) på sången, Per Möller Jensen (The Haunted) smiskade skinn och Gus G (Firewind) bistod med gitarrbändande. Det var ett riktigt bra album som lät ofantligt svenskt för att vara komponerat av en grek.

Marios kom till metalmekkat Sverige med hela vågen av ”The Gothenburg Sound” och kunde satsa hundra procent på sin musik. Visst är det vackert! Och exakt i det stadiet har den gode greken blivit kvar. Trots att fyra år och ytterligare ett skivsläpp – ”Descent Into Chaos” – har passerat revy bjuder ”A new disease is born” på precis samma tugg som när debuten sjösattes. Låt gå för att de mest högtravande Tom S Englund-trudelutterna lyser med sin frånvaro nu för tiden, men är det något Nightrage osar är det melodiös dödsthrash och Göteborg.

Inget fel i att vara sitt sound troget, men ”A new disease is born” låter lite för mycket som om den verkligen dök upp när vi bytte millennium och genren blomstrade. Låtarna bär den typiskt göteborgska prägeln och skivan avslutas till och med, med ett akustiskt titelspår. Precis som alla gäng gjorde när det verkligen begav sig.

Nightrage lever kvar i sin lilla bubbla, nå väl. Ser man utanför den aspekten kan man inte annat än konstatera att det fortfarande är ett väldigt hörvärt band. Marios omger sig med andra medlemmar nuförtiden och det är enbart till det positiva. Där Tompa Lindberg på ”Descent Into Chaos” gjorde en särdeles slät figur kliver uppkomlingen Jimmie Strimell här fram och skriker lungorna ur sig på ett överraskande vitalt vis. Även nyrekryterade skinnbankaren Alex Svenningson visar sig tillföra pondus.

Att plattan är styvt producerad är knappast en överraskning, men ändå ett glatt konstaterande. Merparten av låtmaterialet har dessutom en skön rakt-på-sak-attityd. Nightrage lägger inga fingrar emellan utan nöjer sig med att leverera en platta stenhård och fokuserad dödsthrash.

Marios Iliopoulos älskar sin metal över allt annat och det skulle inte förvåna mig om hans dedikation är så djup att han missat allt nytt som kommit sedan han snöade in på det ljuva stuket som kom från den svenska västkusten. Visst är det gulligt! För honom är det fortfarande millennieskifte och det hörs.