Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Manes
How the world come to an end, 2007
Skivbolag: Candlelight Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-03
Hemsida: www.manes.no

En gång i tiden skrev någon att det Manes håller på med inte är annat än Neo Avant Metal. Det gillade inte norrbaggarna alls. De ville hellre bryta ner benämningen till vad det är, en mörk mix av metal och rock med elektroniska inslag. Den benämningen passar bättre även om den inte säger något allas egentligen (och Neo Avant Metal låter coolare). För om det är något norrmännen är så är det svårdefinierade.

På gott och ont. ”How The World Came To An End” kräver sin tid. Och sin tidpunkt. Vilket gör det svårt att lyssna på den som en helhet. Vissa låtar som funkar vid första genomlyssningen kanske tappar sin lyster vid andra. Andra låtar, som Nobody Wants The Truth och My Journal Of The Plague Years (Fuckmench Warmench), smaka på den titeln, funkar bäst när solen gått ner och du är på ditt allra mörkaste humör. Vissa låtar funkar inte alls. Många kockar brukar inte vara hejare på att framställa en god och heterogen soppa heter det ju, och likadant känner jag över ”How The World Came To An End”. Det blir helt enkelt för många tvära kast.

När någon som låter som självaste Dr Alban kommer in och rappar lite grand på The Cure-All, då börjar jag bli skeptisk. Det passar väl in på något märkligt sätt antar jag, men när det sedan blir snudd på opera i låten efter, Transmigrant, då hänger jag inte med längre. Renodla någon av de spår som döljer sig inom ”How The World Came To An End ”, framförallt det mörka, morbida, och jag tror att Manes kan vara något på spåren. Avslutande Son Of Night Brother Of Sleep är definitivt rätt väg att gå, en låt som kan dra ner även den mest positiva människa i avgrunden.