Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Rush
Sweden Rock Festival
2013-06-08
Av: Jesper Robild
Publicerad: 2013-06-23
Hemsida: www.rush.com

Förväntningarna infriades, mycket mer än så behöver inte sägas. Ikoner som Steven Tyler, Gary Moore och Ozzy Osbourne har stått på Festival Stage, men det känns ändå helt overkligt när Geddy Lee plötsligt tittar fram bakom sina roliga glasögon. Kanske är det på grund av insikten i det faktum att Rush inte stått på någon festivalscen sedan artonhundrafrösihjäl (långt innan undertecknad föddes)?

Ytterligare overklikhetsfaktorer är det faktum att det känns ovant att man på en headlinerspelning kan stå tjugo meter från scenen och fortfarande kan vifta fritt på armarna och att en gråtande Mikael Stanne (Dark Tranquility) står bredvid. Samt att trumsetet som sig bör liknar ett rymdskepp.

Det utlovade påkostade scenshowen är lite av en snoppmätartävling med Kiss, men det här är mycket skummare. Vad sägs om tvätt- och popcornmaskiner på scen? Mystiska filmsnuttar där bandet porträtteras som små pimpliknande Ompa Lompas och Neil Peart pratar om sin dåliga mage? Rush for the win.

Låtvalet är en blandning av mycket nytt, oväntat åttiotal och givna klassiker. Limelight är grym, Tom Sawyer framkallar allsång och skratt när Lee tappar bort sig i en låt han antagligen sjungit 10 000 gånger. En fantastisk upplevelse att minnas resten av livet. Bland det största och bästa jag upplevt på Sweden Rock Festival. Behöver jag motivera betyget mer?