Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Krömosom
Live Forever, 2013
Skivbolag: Southern Lord
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2013-01-14
Hemsida: kromosom.tumblr.com

Krömosom har hjälpt mig att sätta fingret på varför jag inte gillar crust. Förstå mig rätt, jag gillar många band som är tydligt influerade av det eller spelar avarter. Det är just den råa grundformen av crust som jag har så svårt för. Krömosom spelar just den råa klassiska crust-punken och verkar enligt all information jag hittar om det australiensiska bandet även leva och andas crust. De har omfamnat hela estetiken i form av ett nästan simpelt men tydligt omslag som avslöjar bandet och pressbilderna talar samma språk. Det är smutsigt, d-takt och bara en enda stor röra i mina öron.

”Live Forever” är en cd-samling av allt tidigare utgivet material som bara funnits utgivet på vinyl. Tyvärr har samlingen fallit i den fällan som diskografisamlingar lätt kan fall i. Kvalitétsskillnaden mellan de olika inspelningarna är otroligt stor även om materialet aldrig når några höjder värda att ens prata om.

De första fem spåren är från deras EP ”Paranoid” och är nästintill olyssningsbara. Det låter som om gitarren är inspelad via ett rivjärn, helt enkelt en riktig risig replokalsinspelning. Påföljande två låtar är från en split och är snäppet bättre, men fortfarande rätt otrevlig lyssning. Först vid åttonde spåret där deras självbetitlade fullängdare tar vid, börjar saker hända. Produktionen är betydligt bättre och låtarna håller betydligt högre kvalité. Först här börjar man inse bandets potential då man skrapat bort i alla fall två lager rundgång (du kan vara lugn det finns mycket rundgång kvar), lagt ett snyggt eko på sångaren och överhuvudtaget lagt tid på någon slags produktion/mixning. De sista åtta låtarna bjuder på skoningslöst ös i stadig d-takt som aldrig stannar upp och texter som jag kan förutsätta (fick ej med texter i mitt material) handlar om allt som är fel på den kapitalistiska världen.

När allting är över efter andra varvet på skivans 23 minuter kan jag konstatera att njae, det här var ju inte alls så roligt. Jag tror att Krömosom är ett band för de redan invigda och som de gärna kan få behålla.