Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Owlmother
Räddhare, 2012
Skivbolag: Saft Productions
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-12-04
Hemsida: facebook.com/owlmothermusic

Peppen har varit rätt stor på Lina Stina Wedins nya fullängdsskiva. Den svenska singer/songwriter-genren, som hon ändå får sägas tillhöra, har mer och mer ynglat av sig elektroniska kärleksbarn. Det är välkommet, det känns år 2012 roligare att bejaka musik som vågar vara lyxig i nattsvart och guld än att lyssna på ett koncentrat av diskbänksrealismen i såväl texter som utförande.

Tre av de tio spåren på den här skivan är sedan tidigare bekanta, varav inledande, pulserande Gubbar är ett. ”Räddhare” rymmer flera låtar som skulle göra sig ypperligt på ett dansgolv, som She stares at you där bland andra Lovisa Negga gästar, men Owlmother är som allra bäst i partierna som gränsar mellan klubben och naturen. Senaste singeln Spindelman är ett exempel och här är likheterna med Niki & The Dove tydliga. Dock är skivan riskabel i det att flera av låtarna är väldigt nära besläktade på ett sätt som gör att de nästan smälter ihop.

Vetskapen om att Wedin härrör från nordligare delar av landet kanske spelar in, men till skillnad från andra liknande artister tycker jag att det finns något i musiken och stämmorna som ger en bild av barrskog och forsande bäckar. Dessutom har hon omsorgsfullt ägnat mycket arbete åt detaljerna, varje genomlyssning bjuder på nya upptäckter (är det en theremin i Spindelman?) och de här sakerna gör att Owlmother undviker att bli ”en i mängden” i lika stor utsträckning.

Begeistringen över ”Räddhare” är inte lika stor som över de pusselbitar som föregått skivan. Soundet är snyggt och cleant, jag gillar musiken och rösten. This is madness är fortfarande en fantastisk låt. Men det blir lite för enkelspårigt och jag önskar att ugglemor briserade i större gester likt på senast nämnda låt. Nu lägger hon sig ofta på en Saint Etiennesk nivå, som är vackert glittrande men saknar de riktiga explosionerna.