Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Jens Lekman
I Know What Love Isn't, 2012
Skivbolag: Service
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-09-07
Hemsida: www.jenslekman.com

Titeln ”I Know What Love Isn't” må vara billig när det kommer till en skiva som handlar om uppbrott, men är samtidigt fenomenal. Den ligger på något sätt fascinerande rätt och får mig att haja till på stört. Med andra ord är det ju något som är väldigt rätt med den, jag gillar den skarpt.

När det kommer till det musikaliska innehållet är jag däremot väldigt kluven. Det är nästan för snyggt. Jens Lekman presenterar sitt material på ett sätt som nästan är för vackert. Sådan där skönhet som är så påtaglig att den nästan blir alldaglig. Så bra låter det.

Här har inget lämnats åt slumpen. Instrumenteringen må vara knapphändig, men arrangemangen är så subtila att det nästan gör ont. Varje naket litet ljud har ett syfte och Lekmans oerhört avvägda sång tillåts ta plats när han besjunger det där med uppbrott och kärlek som tar slut. Vissa refränger är smittande, andra är bara vackra, tanken hela tiden rigid.

Det blir lätt drömskt och jag uppskattar det faktum att herrn inte har slarvat en millimeter i vare sig produktion eller låtskrivande, men det blir lite för mycket. Ska man klara av att avnjuta hela ”I Know What Love Isn't” från start till mål får man vara ganska hårdmagad. Så putsat och perfekt är det.

Det kan tyckas som en väldigt märklig anmärkning att komma släpandes med att det är ”för perfekt”, men det är faktiskt så det känns när jag umgås intensivt med den här skivan och den här rösten. Jag hade så att säga hellre sett att Lekman varit lite mer Leslies och lite mindre Morrissey.