Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Pray For Locust
Into The Ocean (ep), 2012
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-02-18
Hemsida: sv-se.facebook.com/prayforlocust

Den svåra uppföljaren efter den succéartade debuten.

Nu handlar det förvisso bara om en ep och inte någon fullängdare, men många band har fallit inför den monstruösa utmaning som ynglingarna i Pray For Locust tagit på sig i och med att ge sig i kast med en uppföljare till debuten ”Swarm”. En skiva som i mångt och mycket var monumental.

Jag utsåg den skivan till 2010 års allra bästa och skrev bland annat ”Med utgångspunkt i thrash och metalcore blandar och ger herrarna från allt som är bra med hård musik och levererar en skiva där de benknäckarhårda låtarna aldrig slutar att imponera. Det är en regelrätt överkörning och en sådan har sällan känts mer behaglig”.

I min recension tidigare det året framhöll jag dessutom ”'Swarm' är en smältdegel av allt som är bra med metal. Kompromisslöst, festligt och så in i märgen stenhårt på en och samma gång. Jag golvas”.

Ni hajar själva, det är en nästan omänsklig uppgift Pray For Locust har ställt sig inför när det kommer till att leva upp till mina våldsamma förväntningar. Det gör de så klart inte. ”Into The Ocean” är egentligen aldrig i närheten av att mäta sig med ”Swarm”. Men det betyder inte att det är något dåligt eller hafsigt verk. Hade Pray For Locust varit ett oskrivet blad för mig är jag övertygad om att jag hade blivit mäkta imponerad.

Soundet är nämligen intakt. Det må vara så att man klivit lite mer i riktningen mot metalcore den här gången, men att gå i klinch med ”Into The Ocean” är som att mucka gräl med en betongvägg. Det är stenhårt och svårforcerat med kaxiga riff som ton för ton maler ner allt motstånd. När ensemblen bara vill kan den vara så svinigt tung att man inte kan bli annat än själaglad.

Det blir fyra spårs mangel rakt upp och ned där Tintin Andersen ånyo svarar för en sinnessjuk sånginsats. Så väl hans murknaste growl som ljusaste aggressionsskrik sitter perfekt och imponerar storligen. Precis som det faktum att bandet är så tight att de kan mangla brutalmetal och samtidigt få det att svänga betänkligt.

Det som saknas är den där häftiga hitkänslan som man lyckades skapa i så många av spåren på ”Swarm”. Där kunde det vara stenhårt, men ändå grymt medryckande. Så blir det aldrig riktigt här. I det snygga titelspåret och intrikata Memories kommer man nära. Men i det stora hela är ”Into The Ocean” snarare en regelrätt käftsmäll än det där finessrika manglet.

Det är bra, i nämnda bitar riktigt bra. Men jag vet att Pray For Locust kan bättre.