Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Shining
VII: Född Förlorare, 2011
Skivbolag: Spinefarm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-06-25
Hemsida: myspace.com/shininghalmstad

”Utan mig är du ingenting/Och utan dig är jag ingenting/Men tillsammans är vi allt”

Raderna som den gamle stöten Nordman pressar fram i Tillsammans är vi allt skulle kunna vara hämtade ur vilken liten harmlös kärleksballad som helst. Om det inte vore för att Shinings envåldshärskare Niklas Kvarforth strax därefter gormar ”skada mig ja skada mig du underbara sjukdom” och låten i grund och botten handlar om heroinmissbruk.

Jag borde egentligen tycka att det här är skitdåligt. Musik som landar mitt emellan gammal dräggig 90-talspunk och skrotig black metal, med texter som är orgier i självömkan och destruktivitet och så dessutom Håkan ”Nordman” Hemlin som gästartist. Det borde inte kunna bli bra.

Men faktum är att det vilar en så autentisk känsla över hela ”VII: Född Förlorare” att det är helt omöjligt att inte fascineras av den. Kvarforth är ingen större sångare, men han laddar sina läten med så väl svart smärta som hoppingivande känsla mitt i allt det negativa budskapet och helt uppenbart har han en känsla för smittande melodier.

Flera av de sex låtarna nästlar sig vare sig man vill det eller inte in i hjärnan. Det är uppenbart att projektet kommit väldigt långt från den renodlade black metal där allt en gång i tiden började. Texterna som är centrala för hela gruppens existens blir i den här musikaliska skruden dessutom klart påtagliga.

Väldigt få skulle komma undan med att gorma ”vedervärdiga människa försvinn” eller ”ditt motbjudande fanskap” som ett viktigt fundament i en text, men det är faktiskt precis vad Shining gör på den här skivan.