Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Curse
Void above, abyss below, 2011
Skivbolag: Schwarzdom Production
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-06-05
Hemsida: myspace.com/blackmetaleldur

Skriven och inspelad på 42 dagar med halva materialet improviserat på plats. Jodå, så länge sägs skapelseprocessen för black metal-duon Curses nya studiovax ha tagit. Tro’t om du vill, men det har onekligen inte slösats tid på fancy effekter eller pulande med instrumenten.

Första visan Desecreating the Divine Trinity inleds med ett rundgångstjut från gitarren, som klipps av och vi kastas rakt in en dödspunkstänkare som blandar tempot hos Discharge och ondskan hos tidiga Venom. Vill du ha Dimmu Borgir-pompa, får du leta någon annanstans.

I Void above, abyss below går det att hitta överraskande tydliga Motörhead- och Megadeth-vibbar, medan Painting the devil on the wall tar in folkmusik i gitarrsolot på bästa Dia Psalma-manér. Det är rock ’n roll på black metal-sätt och det är bara den avslutande Priests of the Underworld som skiljer sig från resten, där den inledningsvis låter som bönemusiken till en demonmässa och sekunden efter muterar till en Iron Maiden-galopplåt.

Någon mixning och mastring verkar det inte varit på tal om när man hör slutresultatet, men det är ingen brötig ljudbild trots att det låter väldigt mycket som att man bara riggat upp en handfull mickar i replokalen. Det hade varit tacksamt med en virveltrumma som inte hade låtit som en kakburk som bestraffas med piskrapp, men det ska egentligen inte klagas. Det här är black metal för dem som vill ha den som sitt sex; ”fast, hard and dirty”.