Joyzine

[stäng]

Recension - Live

D-A-D
Metallsvenskan, Örebro
2011-05-13
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-05-16
Hemsida: www.d-a-d.dk

Alla ska tjata om Volbeat, men vet kidsen om att Danmarks största och bästa rockband faktiskt heter D-A-D? Det finns få band med en sådan bred musikalisk repertoar, med allt från deras tidiga cowboy punk-sound till experimenten med poppigare tongångar på de senaste skivorna. Det senaste två åren har man nästan alltid kunnat se dem live, då de turnerat konstant för att fira sitt 25-årsjubileum. Jag själv har hunnit se dem tre gånger under turnén; Huskvarna, Sweden Rock Festival och Putte i Parken, där jag smått besviket konstaterade att både setlista och mellansnack var på pricken lika.

Fjärde gången jag ser dem på svensk mark, har det dock stuvats om bland låtarna. Självklart finns hitsen Laugh and a half, Sleeping my day away och Everything glows kvar och skapar allsång (märkligt nog har bandet slopat sin självklara avslutare Marlboro Man). Men vem hade kunnat gissa sig till att vi även skulle få höra doldisen Black Crickets, bitterljuva Soft Dogs och brutala Reconstrucdead?

En D-A-D-konsert blir heller aldrig tråkig, med Jesper Binzers charmiga mellansnack och Stig Pedersens urflippade basgitarrer som ögongodis. Den legendariska raket-basen gör en efterlängtad comeback, med tillhörande pyro som lyser upp den mörka vårkvällen.

Och på tal om mörker; man ska alltid se D-A-D när de har konserter som håller på tills solen gått ner. Därför att då kommer alltid den vackra It’s after dark som perfekt avslutning. Vilket den gjorde på Metallsvenskan, till eder recensents tårfyllda lycka.